28 april 2008

PRAT OM PINSAMHETER OCH ENKELT MEN VACKERT ARRANGEMANG

Alltså måste jag erkänna att det känns otroligt frustrerande och pinsamt att för maken behöva avslöja att jag inte kom ihåg vart jag hade "gömt" tre pionkrukor.

Mina ögonsten som jag har sått själv och som nu är på sitt tredje år. Jag har sprungit som en galning och LETAT! Undrar faktiskt hur man är funtad där upptill när man bara kan glömma något sådant!
MEN, igår, när maken grävde i grönsakslandet hittade han tre krukor med "växter" i och undrade vad han skulle göra med dem? "Växterna" var förstås mina pionsådder som nu har blivit rätt stora. Om två år kanske de blommar för första gången. Denna planta heter Paeone 'Rainbow'
Vet ni att det är bra att blanda en näve björkaska i pionjorden?

Här är min fyra år gamla rododendronstickling. Det lite roliga i sammanhanget är att jag var en decemberdag på Blomstergården i Uddevalla för att hämta ett par växter. Vi passade på att ta en liten "trädgårdsvandring" efter som det var fortfarande barmark. Då såg jag denna buske och frågade om jag fick ta en stickling av den.
Väl hemma satt jag den direkt i en torvblock i växthuset under lysrör och - VOILÀ - den tog sig trots att årstiden för sticklingen var egentligen helt fel! I år kommer den att blomma första gången. Dock har jag denna mest förbladens skull. Plantan heter Rhododendron 'Golflimmer' En vit Aubrietia ser faktiskt riktigt effektfull ut mot det gråa berget. Detta är i mitt tycke både enkelt och vackert.
De vanligaste färgen är väl de rosa och lila nyanserna.

Aubretia är en anspråkslös och lättodlad bergsväxt som trivs i de flesta lägen bara det är väldränerat. Min växer i full sol i sandblandat grus. På vårvintern får den en giva Chrysan som jag strör mellan och under de vintergröna bladen.

Enda nackdelen med denna planta är att alla sniglar från de minsta små snäckor till spansk skogssnigel tycker att den är en delikatess! Så se upp! Min planta som köptes en gång i tiden i vanlig plantskola är numera tio år och drygt en kvadratmeter stor!

Denna var den allra första "stenpartiväxten" på mitt Berg.

Sist men inte minst vill jag visa denna väna, lilla varelse, Anemonella thalictroides, sippruta. Alltså blomman ser ut som en sippas blomma men bladen är som på en ruta! Även denna blomma vill ha det väldränerat och kan vara lite kinkig. Min växer i sur grusrabatt i halvsoligt läge och verkar trivas bra där.



5 kommentarer:

  1. Var gång jag hälsar på hos dig så presenterar du en ny växt, och inte så vanliga heller, många för mig okända. Jättekul att läsa din blogg och lära sig mer om växter =) Aubrietia tycker jag mig känna igen i alla fall - en marktäckare om jag inte minns fel - hade ju passat i mitt nya stenparti men gillas den av sniglar är det kört.... det räcker nog med att vi är ute med båten en helg, så har sniglarna haft party hemma. Kul med varigerade blad på Roddisen och att du lyckats driva fram växten själv från ett litet skott. Och roligt att du hittade dina Pioner =) Jag hittar nedgrävda krukor utan lapp.... så nu gissas det hej vilt. Ha det gott =)

    SvaraRadera
  2. Sipprutan är ju helt underbar Anja! Och blodörten och Aubrietian likaså. Vita blommor ligger mig varmt om hjärtat... Jag håller med Lotta, det är så roligt att få se nya växter! Hur många sorter har du i din trädgård?
    Minnet ja, att man aldrig lär sig...Det är så självklart när man planterar eller vad det nu är man gör.
    Sen... hux flux är det som bortblåst, det är skrämmande!! Tur att det är flera som är drabbade ändå.
    Må så gott!

    SvaraRadera
  3. Tack för ett härligt inlägg... ser dig framför mig.. springandes runt i 'lite' panik ... letandes efter de där 'speciella' krukorna!!!!!! Jisses....
    Linda

    SvaraRadera
  4. Skönt att man inte är ensam om att vara virrig.
    Glömmer jämt bort var jag har satt saker...
    Anemonellan var fin, och grattis till att sticklingen blev så fin!

    Kram Mari i Marieholm

    SvaraRadera
  5. Vad lustigt det där med krukorna. Vad glad jag blir när du berättar sådant. Jag hade glömt mina Agapantusar och hittade dem i jordkällaren. Min man fattar ingenting - vet du inte vad du har?
    Skönt Anja att inte var ensam.
    Visst undrar jag hur det står till där uppe ibland.
    Självsådda pioner det är otroligt!!!
    Ja som alla nadra så har jag fullt upp och snart är det dag för dig med den stora finalen. Tänker på dig och hoppas att det kommer lite bilder från den stora dagen.
    Ha det nu bra.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera

Bloggintresserade

Min blogglista

HITTA.SE