Trädgårdens mångfald, del 2, (Klimatpåverkan)

Fårorna i Berget är djupa och väldränerade av naturen. Utmärkta som planteringskrukor. Växtvalet är här något helt annat än i bänkarna för småväxter.

Vår lilla "Paviljong", (jo, jo , fint skall det låta!)

Astilbe i alla varianter är fint. Här i torvblock och tidvis soligt och mycket ljust läge tillsammans med bla skuggliljor (Tricyrtis).


En två år gammal rabatt för trädgårdorskidéer (Dactylorhiza, Epipactisml m fl) för kalkkärrväxter.

Olika ormbunkar trivs utmärkt i vårt nya, blöta klimat

Min Stora damm såg inte roligare ut än så här i somras. Solen lyste, som bekant, med sin frånvaro så att näckrosorna blommade först i september!

Växtmiljöerna är också beroende av klimatet. Uppvärmningen tycks gå betydligt snabbare än vad som förutsågs för bara ett par år sedan. Den snabbare utvecklingen anses bero på en "multiplikationseffekt" (eget ord för fenomenet): när t ex permafrosten i Sibirien smälter och lösgör en massa metangaser i offantliga mängder då mångfördubblas koldioxidutsläppen i atmosfären. Detta gör i sin tur att glaciärerna smälter någon annanstans mycket snabbare osv, osv.

Då kan man ju undra hur man kan komma på tanken att odla alpiner i ett klimat som bara blir varmare och blötare. Tja. Kanske är många av dessa små växter snart eller kanske redan rödlistade? Jag är i alla fall fast besluten att pröva att "bevara" några av dessa rariteter.

För att få uppleva den där fantastiska blomningen på Berget krävs en snörik och kall vinter och solig vår. Förra årets blomning lämnade övirgt att önska efter den katasrofala vintern - även om våren i o f s var väldigt fin.

Årets nederbörsmängd i form av rent vatten är helt otrolig. Det började regna hos oss i midsomras och har inte slutat än med undantag av några kortare regnfria perioder.

Grönmassan frodas och trivs. Min ligusterhäck har aldrig tidigare varit grön så här års.

I dessa regntider är jag glad att alla mina rabatter, oavsett vilken växtmiljö det än sen gäller, är krafigt dränerade. Marken sluttar över allt och mina jordblandningar är sådana att både tjälen och vätan släpper sitt grepp snabbt!
Dock är de första Rhododendronplanteringarna gjorda av ren torv och där släpper inte tjälen sitt grepp särskilt fort. Det misstaget gör jag inte om. Nu blandar jag i mycket sand, grus och lövkompost och skogsförna (tallbarr) som jag lägger överst på hösten.