Glad och med överskottsenergi efter gårdagens dos av solljus vill jag börja presentera en miniserie om mina småträd.
Det gemensamma för de flesta av dessa är att de är ympade på en svagväxande stam - även om jag har också "naturliga" varianter eller kanske snarare mutationer (på naturlig väg) av vissa arter.
Nu skall jag för all del inte låtsas som om jag visste speciellt mycket om dessa - snarast generande tvärt om!
Den här tujans gröndel, "trollperuken" - är ympad på en svagväxande stam. Har haft denna i fyra år och den verkar vara köldhärdig.
"Kvasten" bildas i det vuxna trädet och är antagligen en mutation. Normalt blir en T. plicata ca 30 m i naturen. På svenska heter den just jättetuja. Den växer vilt i Nordamerikas och i sydöstra Asiens regnrika områden.
Undrar om den här typen av mutationer kan ha att göra med att jättetujan växer snabbt? Kanske ibland för snabbt så att grenarna inte alltid hinner utvecklas på rätt sätt? Ja, lite hemmagjord, oproffsig fundering bara.
Nå ja. Mina småträd är planterade i bergsbänkarna och avser att ge skugga åt vissa småttingar och skapa höjd (och mångfald) i dekorationssyfte.
Dessa träd faller inte alla i smaken. För den som beundrar ett vackert, högt träd är dessa naturvidriga, men hos mig skapar de höjderna i ett minilandskap och naturligtvis kan de aldrig ersätta ett riktigt träd.

Den gillade jag verkligen! Jag som inte är så mycket för barrisar..
SvaraRaderaLinda