Nu känner jag mig riktigt trädgårdspratig.Här är den vanligaste vägen till Berget - man få passera en liten klematispergola och förbi växthuset. Planket och klätterväxter på väggen mot Berget gör att de flesta som besöker min trädgård första gången blir lite överaskade. Om våren har haft en vacker och solig dag har jag antagligen hunnit högtryckstvätta (!!) Berget med sjövatten och då skiner granitgolvet i vitt!
Bänkarnas (dvs rabatternas) kanter är byggda av torvblock och de allra lägsta av sten. Här trivs alpina- och stenpartiväxter och många av dem är rariteter. Torvkanterna har fungerat bra förutom att kåltrastarna är och pickar på dessa kanter, vilket ibland är riktigt enerverande.
Det var här allt började. Här grävde jag fram det första av Berget. De första stenpartiväxterna från närmaste plantskola fick sitt hem i en sand- och grusbädd i en varm sänka.
I utkanten av Berget fanns naturliga föruttsättningar för ett litet skogsparti med vandrande skugga.
Alla bänkar sluttar mot sydväst. Den här delen med alla dessa krukor har jag i höst byggt en ny "alptopp" (Se etikett Ny alptopp om du vill se hur den är byggd och hur den ser ut).
Allt mitt odlande fick fart först när tomten omgärdades av riktigt viltstaket. Det tjänar idag som klätterstöd åt klematis, rosor bokharabinda m fl. På sommaren är det inte mycket som syns av det. Många skaffar sig viltstaket av nylonnät. Kanske fungerar det lika bra som mitt, men du kan inte ha något växande mot det.
På tal om att alla bänkar sluttar mot sydväst så skapas också odlingsytor mot nord och nordost. Den positionen ger en sval växtplats där bl a Shortia och Schizocodon trivs.
Hur blomningen ser ut har förstås med årstiden att göra, men mest blommar det på försommaren. Om försommaren är dessutom solig blommar de ännu mer.
Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser denna vyn - och längtar alldeles kolossalt! Att känna det varma berget under fotsulorna är så härligt - på så fint golv måste man gå barfota!
Och Skruttan längtar också efter varma ställen att spana efter flygfän. Dessutom älskar Skruttan sommardofterna.
.jpg)
Anja
SvaraRaderaFörstår att du längtar. Där på berget kan jag se att du har roligt och att tiden bara försvinner, som den gör när man trivs. Behöver du inte vattna mycket?
Just nu längtar jag också men inte lika mycket efter våren som att bli av med mitt gips. 4 dagar kvar så nu kan jag se slutet. Tänk om man alltid hade det så här? Inte skall man klaga, inte…
Birgitta
Roligt och intresant att få se och läsa om din trädgård, alla är ju olika.
SvaraRaderaVåran trädgård ligger platt på gammal åker och vi har inte en enda sten (som vi inte själva har släpat hit)eller bergshäll som du har.
Vi har därför heller inget stenparti.
Men det är ju alltid något man kan skapa men det är ju finast när det finns narturligt.
Våra katter tycker också om att vara ute på sommaren och smyga i buskarna,ligga och lapa sol och jaga flygfän.
Mvh Ken & Carina
Hej Anja! Din trädgård är helt fantastisk och jag förstår att du längtar. Det är alltid kul att läsa om hur du tänker och hur du har gjort. Efter att ha sett din trädgård och dina bilder drömmer jag om en trädgård med lagom berg så att jag också kan bygga upp ett stenparti. Men det får bli i framtiden. Just nu har jag dessvärre inte så mycket tid över för trädgård.
SvaraRaderaKarin
Tack för din kommentar Anja. Visst är det så att vissa växter ser man inte, har man inte fått upp ögonen för och tur är kanske det ibland med tanke på plats. Man behöver ju inte äga dem, men om man faller så är det svårt att inte få ha dem själv. Vet inte riktigt vilken som är snöadonis. Tittade på den gula på Botan, den står strax innanför muren runt perennrabatten, i våras och visst är den fin. En vitblommande adonis, det hade jag tyckt om. Planterade en Adonis amurensis 'Pleniflora'i våras men är inte säker på att den tycker om att bo hos oss med tanke på lerjorden. Får se till våren om den kommer. Är det A. amurensis som är snöadonisen?
SvaraRaderaAnja
SvaraRaderaKan tänka mig att A. amurense är lite som vintergäcken, Eranthis hyemalis, när den dyker upp bland snön. Visst är det fint.
Ser att du gillar tråg du också.
Birgitta