"Man går och väntar...

...man går och längtar. Efter ..." Citerar Anna Mannheimer som i dagens GP kåserar om sina längtor. Och visst håller jag med."Allting går så snabbt!" Just nu längtar jag efter att regnet upphör, att solen och högtrycket tittar fram - "Och så kommer det, och Pang! Sen är det förbi".

Men det är så svårt att njuta av en januari fullt med regn och stormar. Att vara närvarande denna dag när längtan blickar på andra tider med blomning och sol. Hur blir det egentligen med vädret framöver? Hur klarar sig mina rabatter detta eviga regnandet? Hur mycket av näringsämnen spolas bort och förs i vattendrag som övergöds? Visserligen gödslar jag inte efter juli så att det kan knappast vara så mycket näring kvar i mina rabatter, men ändå?

Vad går gränsen för vad växterna i trädgården och i naturen tål av väta?

Även om alla mina rabatter är väldränerade så finns det gränser för vad de tål. Jag kan redan se att många rabatter har sjunkit mellan 5-7 cm i år och någonstans tar ju mullämnena vägen.

Jag är orolig för vårt klimat. "Jorden har feber" säger Al Gore och jag håller med.

Skriver med gult för att härma solens färg och på så sätt blidka vädergudarna (hoppas att de läser min blog ;-)!)