På jakt efter Hallelujah Moment så här års i trädgården

En ruggig decemberförmiddag, utan snö eller frostblommor - då är alla vintergröna växter till stor glädje. Staketet bakom syns inte på den gröna delen av året.

R. yakusimanum i sin knoppande skönhet

Klädsamt med lite frost på bladen

Kanelrhododendron, R. bureavii är vacker året om.

Vandrande pinnar? Så ser nästan bladen ut på R. oreodoxa var fargesii. Hittade ett svenskt namn, rosenrhododendron. Vet inte om det svenska namnet är korrekt. Bladen ser roliga ut i kylan - ett effektivt sätt att minska avdunstingsytor.

Min bredbladiga skvattram, R. tomentosum är väldigt fin i sin vinterskrud. De rosafärgade blomknopparna är inte känsliga för kyla och och hela plantan ger ett lite skulpturalt intryck.

En riktig favorit hela året.

Skogslandets skyddsande är denna trollpacka som plirar troget mellan ormbunkar och buskar.

Så här års börjar en "stilla desperation" infinna sig i mitt inre. Det har att göra med snöbristen och barfrosten. I år hann inte barfrosten ha något större grepp förrän "värmen" återvände, men vi är ju bara i december. Många av mina alpiner och andra mer känsliga växter skulle må så gott av snötäcke. En vinter som denna brukar medföra förluster av några rariteter hur man än sen försöker skydda dem på konstgjord väg med plastburkar och granris. Det är väl detta som är typiskt för en "nörd" att hålla på med odlingar som har rätt dåliga föruttsättningar att lyckas. Men det är också markören för en odlare med passion! Jag föredrar passionen!